När man kämpat länge med en sak, en stor och väldigt viktig sak, samtidigt som livet och världen runt omkring kräver sitt av tid och engagemang så blir slaget av släggan hårdare och brutalare när bakslaget väl kommer.

Nu hör det till livet och livspusslet att det stundtals är väldigt mycket att göra. Under vissa perioder hopar sig allt, både positivt och negativt. I vissa fall, och så illa har det inte varit med mig, drabbas man av väldigt många svåra och negativa besked på kort tid. Utan att gå för djupt in i detalj i vad som fått bägaren att rinna över nu så är digniteten inte av den kalibern men när alla privata saker som normalt rör en trebarnsfamilj vad det gäller skola, fritids, kalas, avslutningar, kläder, mat, aktiviteter, kompisar med mera är avklarade så återstår alla andra måsten vad det gäller utredningar, läkarbesök, bråk med myndigheter och annat som är tungjobbat.

Om man mitt i detta byter alt tar över kollegors arbetsuppgifter och köper hus där det är 8 kockar inblandade av diverse anledningar som jag inte går in på här. När alla dessa inblandade börjar krångla och böka och tiden för deadline börjar löpa ut och man måste börja rycka och dra i alla tåtar. Det är märkligt att det så många gånger inte går att förlita sig på att saker ska ske eller att man ska få professionell hjälp från håll man borde kunna förvänta sig det från.

Nu efter mycket hårt jobb och mycket engagemang så hoppas jag att allt kommer att falla på plats och lösa sig. Det är dock till priset av en urlakad person och sönderstressad människa. Nu kräver situationen att jag får och tar mig möjligheten till rekreation och återhämtning.