Chiliodling – uppdatering
Min chiliodling går sådär. Av de 60-tal frön jag sådde återstår bara runt 10 st och jag har sått nya frön som har tagit sig. Än så länge så är de relativt små men börjar blada till sig. Krukorna står inomhus i ett fönster som är ut mot altanen så det blir varmt men inte direkt solljus. Planen är att flytta ut krukorna i mitt lilla växthus.
Nästa steg i Chiliodlingen
Nu har jag kommit till nästa steg i chiliodlingen och planterar om mina groddar till nya krukor med ny jord. En del frön har inte grott, men detta är ju ett experiment så jag tar det som det kommer. Det kommer förhoppningsvis bli en hel del chili tillslut ändå. Våren har varit seg och det har varit kallt och snöigt ute. Jag har inte direkt haft känsla för att plantera om chiligroddarna förrän nu.
Nu är groddarna planterade i egna krukor, en del delar en större kruka. Jag har markerat upp så att jag inte ska blanda ihop sorterna. Allting rätt spartanskt fixat med små medel. Men det funkar det med. Nu står krukorna i fönster med skön solvärme under dagen/eftermiddagen utan att stå i direkt solljus. Jag hoppas de kommer att trivas och växa på sig. Framöver framåt sommaren kommer jag att ställa ut de i mitt lilla växthus.
Chiliodling
Förra året så försökte jag så lite olika saker ute i grönsakslandet. Morötter, dill, ruccola och lite annat. Inget lyckades. Det kan bero på en del olika saker, men en av sakerna var förmodligen tid från min sida. Jag försökte vattna och pyssla om lite men det som grodde upp tog sig inte nämnvärt. Jag satte några chilifrön också. Dessa planterade jag i små oldlingskrukor inne och sedan placerade jag ut de på altanen när det började bli varmare ute. Tyvärr så blåste dessa omkull och jag försökte plantera om de så gott det gick. Jag satte de sedan i mitt lilla växthus ute. De växte och tog sig rätt bra och till hösten så hade jag i alla fall tre, fyra plantor som gav frukt. Sorten jag odlade var Lombardo och det är en mycket mild och tydligen en bra sort att börja med när man vill börja odla chili.
I år har jag dock förberett ett helt annat odlingsgrepp. Jag beställde två paket chilifrön, det ena var ett 5-pack med olika Habanerosorter och den andra var ett 5-pack med blandad kompott av chilifrön. Det var ca 5-10 frön i varje liten påse så totalt var det 60-70 frön.
Nu i början av februari så sådde jag fröerna i små odlingskrukor med vanlig såjord och de står inne i ett relativt varmt rum. Innan jag sådde de hade jag blötlagt fröerna i ett dygn. Nu när jag sådde fröerna så fuktade jag jorden lite lätt och ska hålla den fuktig under grotiden. Jag ska låta de stå där till de grott upp och sedan flytta ut de i ett annat rum där de kan få lite sol också.
HO – Habanero Orange, här i sina små odlingskrukor.
De chilisorter som jag odlat är
Habanero Chocolate
Habanero White
Habanero Yellow
Habanero Orange
Habanero Red
Mushroom Yellow
Orozoco
Cayenne Long Slim
Nevde White Bullet
Aji Amarillo
Åter i löpskorna
Efter ett mycket långt uppehåll i träningen vad det gäller löpning och cykling pga olika privata orsaker så har jag nu i mars 2022 påbörjat arbetet med att komma igång igen. Jag inser och förstår att uppehållet har varit så pass långt (ca 1 år) och jag behöver börja bygga sakta men säkert.
Jag börjar med dagliga rundor på 2 km och har som mål att springa hela sträckan om än långsamt och makligt. Jag har nu kört i tre dagar i sträck och det känns i kroppen och benen framför allt. Garmin Connect är den app som jag använder för att regga alla mina aktiviteter och under 2021 blev det i princip bara hundpromenader. Nu har jag på en gång fått igång en aktiv träningsstatus och kommit i fasen ”Produktiv”. Vo2 Max är lågt men börjar sakta stiga när man kommer igång med löprundorna.
På sikt kommer jag även att lägga på någon kilometer och sakta öka på så att det blir utmanade. Målet som jag och min fru satt upp är Scaniamilen (men kanske inte milen direkt då) den 2/6 2022. Några månader tills dess så får man bara fortsätta i denna takt så kommer det nog gå bra.
De gamla löpskorna har gått sönder och det efter inte ens 60 mil löpning. Köpte ett par nya på rea för att ha ett par hela att springa i, det blev ett par Brooks Divide 2, de tidigare var Brooks Adrenaline GTS. Dessa Divide 2 har mer kraftig och djupare mönstrad sula för att, som de säger, ta dig från asfalten till terrängen, och det kanske kan passa mig som gärna varierar asfalt och lite terräng hellre än bara asfaltsspringa.
Analogt fotograferande del 4 (fotolabbets misslyckande)
Aldrig mer fotopåse hos Clas Ohlson och aldrig mer Fujifilm
Som jag skrivit tidigare så köpte jag en förbetald fotopåse på Clas Ohlson som kostade 250:- och fungerar så att man lägger i sin fotorulle när man fotat klart och så postar man påsen till ett fotolabb. Clas Ohlson använder Fujifilm så det var till dom som påsen skickades. Jag postade påsen den 9/8 och den 8/9 fick jag tillbaka bilderna. Eller det som skulle ha varit bilderna. Tyvärr så var alla negativ blanka. Fujifilm har bara skrivit ”Tyvärr gick bilderna inte att scanna in” och lämnat kontaktuppgifter till Clas Ohlsons kundtjänst.
Jag tänkte först att jag gjort något fel vid fotograferandet så jag började söka efter lite information och det finns två signifikanta bevis på att det är fotolabbet som klantat sig och inte jag som fotograf eller att det skulle ha varit något vajsing med kameran eller filmmatandet. Negativen som kom tillbaka från fotolabbet var som sagt helt blanka, man kan urskönja någon enstaka skiftning om man håller negativen mot en ljus bakgrund. Eftersom alla 24 bilder är lika blanka och alla korten är inte tagna med samma bländar- och slutarinställningar på kameran så borde det, om det var kamerans eller mitt fel ha funnits någon slags skillnad på någon eller några av de 24 bilderna. Det finns en detalj till som är högst graverande för fotolabbet och det är att när man framkallar film så finns det alltid med bildrutenummer som syns vid sidan av perforeringen på filmen. Där kan också stå filmfabrikat och modell, t ex KODAK 400-2TMY eller något liknande. Dessa nummer och text kommer fram vid framkallningen av filmen och har inget med hur bilderna togs att göra. Alla negativ som var med från Fujifilm är helt blanka vid perforeringen och saknar bildrutenummer och filmfabrikat.
Ersättning?
Jag gick med påsen och negativen till Clas Ohlson och de stod som frågetecken och hade nog inte ens en aning om vad varken fotopåse eller negativ var för något. Jag krävde pengarna tillbaka för fotopåsen eftersom det enligt mig är fotolabbet som gjort ett gravt fel och förstört mina bilder. Expediten var medgörlig till att jag skulle få tillbaka 250:- för fotopåsen. Jag hävdade också att jag ville ha ersättning för den förstörda filmrullen som jag betalt 140:- för på Kjell & Co. Nu var expediten tvungen att ringa ett samtal och kom sedan tillbaka och sa att de ersätter filmrullen också så jag fick tillbaka 390:-. Jag var inte nöjd med det utan jag ville även att jag skulle kompenseras för att fotolabbet (läs Fujifilm) sabbat mina bilder där jag fångat unika ögonblick som aldrig någonsin går att återskapa på något sätt. Först var expediten av uppfattningen att ”men det kan vi ju inte kompensera på något sätt” och då påpekade jag att jag ville veta vart ansvaret för framkallningen ligger och om det är ett fotolabb som förstör mina bilder så vill jag veta vart ansvaret ligger mot mig som kund. Expediten dokumenterade allt och skulle driva det vidare men min farhåga är ju att det i princip hamnade i runda arkivet. Jag har inte lust att släppa det helt då jag tycker det är fördjävligt att fotolabb kan förstöra filmrullar och sedan får man ingen som helst kompensation för det. Utlägg för fotopåse och filmrulle är ju bara en bråkdel i det hela.
Jag har ju fotograferat med samma kamera efter denna rulle togs men då framkallat själv och det har blivit väldigt bra resultat. Jag kommer aldrig någonsin våga stoppa en filmrulle i en fotopåse och skicka in igen. Här är det Fujifilm som är de som förstört min film och mina oåterkalleliga ögonblick.
Photoshop Neural Filters
Har som man kan läsa i tidigare inlägg börjat fotografera en del med analog kamera och 35 mm film som jag framkallar själv hemma i källaren. Jag har hittills fotograferat i svartvitt med kameran som är en Agfa Super Silette LK och jag har använt Kodak TMax 400 och Kodak Tri-X 400 som båda är svartvita filmer.
Av en slump så fick jag se en ny funktion i Photoshop som kallas Neural Filters. Detta är något jag missat och jag är ingen stor Photoshop användare. Jag använder Lightroom för att importera mina digitala bilder och processa mina RAW filer där, men Photoshop använder jag sparsamt. Jag har en hel del kvar att lära i Photoshop har jag förstått.
Neural Filters Färga
Neural filters har lite olika funktioner och jag ska inte gå in på alla i detta inlägg, jag ska fokusera på färgläggningsfiltret. Jag provade det på ett svartvitt kort jag tagit bara för att se vad som hände och resultatet var förbluffande. Det AI baserade filtret gjorde ett fantastiskt jobb. Man kan finjustera en del olika parametrar och sedan kan man även justera kurvor mm efteråt så man får riktigt bra resultat. Hela processen tar 20-30 sekunder och med lite finjusteringar så är man på någon minuts jobb för något som tidigare skulle vara så tidsödande att man inte ens tog sig tiden att försöka.
Det finns naturligtvis begränsningar och Photoshop klarar av vissa bilder och motiv bättre än andra men som verktyg för att färga sina gamla (och nya) svartvita fotografier är det fantastiskt roligt. Jag har med nöje suttit och provat mig fram på alla möjliga svartvita fotografier och förundras många gånger på hur bra resultatet verkligen blir.
Ovan är en film på hur jag färlägger ett svartvitt foto i Photoshop med hjälp av Neural Filters.
Hur gör man?
Jag öppnar en svatvit bild, skapar ett lager och klickar sedan (på Windowsdator) Ctrl-Alt-Shift-E för att kopierar alla dina lager och skapa ett nytt lager. När det lagret är markerat så väljer du från menyraden Filter, Neural Filters och sedan i den nya sidofönstret som dyker upp väljer du Färga (finns under Beta i min Photoshop just nu) Då börjar Photoshops AI att jobba och presenterar ett förslag på färgläggning. Därefter så kan du finjustera samt använda en del förbestämda profiler. När du är nöjd så väljer du ok. Nu när du är tillbaka i Photoshop så kan du fortsätta med färg- och ljuskorrigeringar mm.
Analogt fotograferande del 3
Den gamla kameran
Efter mina första försök med den gamla kameran Agfa Super Silette LK (tillverkades 1959-1974) och jag vet inte exakt tillverkningsår på denna, men det var min morfars och jag skulle gissa att den kan vara från 1959 men också någon gång in på 60-talet, tror inte den är från senare delen av 60 eller början av 70. 1959 var min morfar 47 år.
135 mm film
Hittills så har jag fotat upp två 24-bilders rullar. Den ena har jag skickat in till ett framkallningslabb den 10/8 och har idag 27/8 inte fått tillbaka några bilder. Jag framkallade själv en rulle den 21/8 med bilder jag fotograferade den 21/8 och dessa bilder blev framkallningsmässigt bra. Sedan finns det en del kvar att lära sig för att ta bra bilder med kameran och hur den fungerar och samtidigt framkalla på ett bra sätt. De 35mm filmrullar jag fotat (och skickat in för framkallning samt framkallat själv) har varit Kodak TMax 400 svartvit film. Nu laddade jag kameran med en Kodak Tri-X 400 svartvit film.
Anteckningar
Det jag gjorde nu var att jag tog med mig en anteckningsbok och antecknade vilka inställningar jag gjorde på kameran och en liten anteckning om motivet och väderförhållandet så att jag i efterhand kan titta på varje bild och se hur bilden blev och då även se bländarinställningar och slutartider. Jag har även dokumenterat framkallningsprocessen och mina slutsatser kring det.
Charmen med analogt
Med allt detta jobb så är ju det digitala fotograferandet en piece of cake med tanke på vad en modern digitalkamera både presterar både med manuellt och automatik samt all info som sparas med bilden. Men det finns en stor charm med det analoga fotograferandet och framkallningen som gör det till en rolig hobby och man ser vad mycket man med åren har börjat tagit för givet med mobilkameran som i princip alltid är med och systemkameran som kan ta superskarpa fantastiska fotografier på nolltid i alla skiftande ljus- och mörkersituationer och på någon sekund är bilden klar för publicering på internet. Med analogt är det en betydligt långsammare process som handlar om så mycket mer än bara snabba knivskarpa fantastiska bilder i obegränsat antal.
Hur gick det då
Här kommer en sammanställning med beskrivning av framkallningsprocessen samt bilder och data kring bländare och slutartider för respektive bild. Jag kommenterar också lite lärdomar mm kring varje bild.
Framkallning
Utrustning:
Framkallningslåda: Agfa Rondinax 35 U som enligt instruktionsboken kan innehålla 200 ml vätska
Framkallningsvätska: Tetenal Ultrafin (spädes 1+10 i mitt fall 20 ml framkallningsvätska till 200 ml vatten)
Fixeringsvätska: Tetenal Ultrafix Plus (spädes 1+4 i mitt fall 50 ml fixeringsvätska till 200 ml vatten)
Jag höll framkallningslådan och framkallningsvätskan till +20 grader celsius. Monterade filmrullen i lådan och stängde locket. Snurrade fram hela filmen och klippte av. Hällde därefter i framkallningsvätskan och snurrade på Rondinaxens vevhjul. Snurrade i 8:50 och hällde sedan ut framkallningsvätskan under fortsatt snurrande. Sköljde sedan dosan med vatten fem gånger, snurrade filmen hela tiden. Vattnet höll +20. Därefter så hällde jag i fixeringsvätskan och snurrade runt filmen under 7 minuter. Därefter hällde jag ut fixeringsvätskan och sköljde filmen i dosan 7-8 gånger. Därefter tog jag av locket och rullade ut filmen. Märkte då att filmen kladdat ihop sig så de fem sista bilderna på rullen blev förstörda. Framkallningsvätskan hade på något sätt klibbat ihop filmen i framkallningsrullen.
Jag hängde upp filmen för torkning över natten. Morgonen därpå klippte jag upp den i 6-6 delar och skannade in de. Tyvärr så har jag en rätt dålig skanner. Det är en Plexgear Pixaver Lux som jag fått gratis, men när jag googlar lite så får den extremt dåliga recensioner. Den säljs tydligen inte längre, men vad jag kan se så kostade den inte så många hundralappar och de skannrar som rekommenderas kostar ju runt 2-3000 kronor. Bilderna är inskannade rakt av och ingen efterbearbetning har skett (vissa bilder har rätats upp). Detta är ett urval av de bilder jag tog på en 36 bilders rulle. Jag har tagit med både lyckade och mindre lyckade till rent av helt misslyckade.
Kamera: Agfa Super Silette LK
Film: Kodak Tri-X 400
Analogt fotograferande del 2
Nu har jag testat att fotografera med min morfars gamla Agfa Super Silette LK. Jag provade med en 24 bilders svartvit Kodak 400TMax. Jag fotade lite blandat, utomhus och inomhus. En del med kameran på stativ och en del handhållet. Provade lite olika bländare och slutartider. Det finns en ljusmätare som visar om förhållandena är ok för en ”bra” exponering. Jag missade inställningarna för ASA / DIN på kameran för den film jag satt i från början men ändrade det efter några fotografier. Vet inte om det går att trixa med ASA inställningarna i kombination med vilken typ av film man har i kameran.
Det som är spännande är ju att man inte har en aning om hur resultatet blir. I detta fall så var jag inte ens säker på att kameran fungerade över huvud taget. Men som sagt, allt är ett experiment och det är kul att prova sig fram. När rullen var färdigknäppt så var det bara att manuellt spola tillbaka den och plocka ut den ur kameran. Jag köpte en färdig fotopåse på Clas Ohlson. I den påsen lägger man sin filmrulle och lägger på en brevlåda så får man filmen framkallad och levererad med fotokopior och negativ. Jag har i skrivande stund inte fått tillbaka några bilder så det är fortfarande med stor spänning som jag väntar på resultatet. Jag postade påsen med filmrullen för 13 dagar sedan och jag hoppas de kommer nu i veckan.
Eftersom jag ändå är lite otålig så köpte jag en ny 24 bilders Kodak 400 TMax och vi ebay så köpte jag en framkallningsdosa, en Agfa Rondinax 35 U. Sedan beställde jag framkallningsvätska och fixeringsvätska. Nu fotade jag ivrigt upp 24 bilder på en dag och på kvällen så laddade jag filmen i filmframkallningslådan och fyllde på med framkallningsvätska och sedan några sköljningar med vatten för att sedan avsluta med en fixerare.
Nu fick jag i alla fall bevis på att kameran fungerar i allra högsta grad och efter att ha framkallat film på egen hand för första gången någonsin så måste jag ändå säga att jag blev nöjd med resultatet med att få fram filmnegativ med bilder på. En del bilder blev misslyckade medans andra blev bättre. Det är ju olika saker som påverkar här, dels vad jag har haft för ljusförhållanden när jag fotat och vilka inställningar på kameran jag haft, dels själva framkallningsprocessen och filmen agiterats och rullat runt i framkallningsvätskan under rätt antal minuter och att alla vätskor har hållt sig till rätt temperatur under hela framkallningsprocessen.
Steg för steg.
Jag har köpt Tetenal Ultrafin som framkallningsvätska och Tetenal superfix plus som fixerare. Enligt instruktionen så skulle framkallningsvätskan blandas i förhållandet 1+10 och fixeringen 1+4. Jag fick även en tabell med från fotofirman jag beställde kemin ifrån med framkallningstider vid olika filmer mm. Enligt den så skulle jag rulla filmen i framkallningslådan under 7 minuter.
Jag körde också enligt instruktionsboken för Agfa Rondinax 35 U där man skulle använda 200 ml framkallningsvätska och 200 ml fixeringsvätska. Efter man framkallat filmen i framkallningsvätskan i en temperatur av +20 grader celsius så häller man ut den (tillbaka i tillredningsflaskan) och sköljer med vatten tre gånger. Sedan häller man i fixeringsvätskan och rullar runt filmen ca 1 minut och sedan häller man tillbaka fixeringsvätskan i tillredningsflaskan och sköljer igen noga med vatten. Därefter tar man ut filmen och hänger upp på tork.
Resultatet
Här är några av resultaten jag fick till. Bilderna är helt oredigerade, bara inskannade direkt från negativ.
Analogt fotograferande
Fotointresse har alltid funnits hos mig, eller i alla fall de senaste åren. När jag var yngre var jag alldeles för otålig för att knäppa en massa bilder och sedan vänta på framkallning så jag fastnade aldrig för det då. Hade digitalkameran funnits under min uppväxt hade mitt fotograferande startat redan då kan jag säga. Under slutet av 80 och början av 90-talet var jag sugen på Polaroidkamera som ändå gav ett resultat relativt snabbt. Jag lånade min dåvarande sambos pappas gamla polaroid och skaffade film och knäppte lite bilder. Det var dock ett enormt läckage i bilderna som jag då inte var helt nöjd med men det blev en del konstnärliga effektfulla bilder i alla fall. Med dagens instagram och filterhysteri i alla mobiler så var de gamla bilderna riktigt riktigt coola på naturlig väg.
Nåväl. Jag har haft min morfars gamla kamera i väldigt många år men bara haft den som prydnad i en hylla. Häromdagen plockade jag ner den och tittade lite närmare på den och den är ju trots allt rätt cool. Det är en Agfa Super Silette LK Color Apotar med en Pronto LK Shutter. Vad jag kan hitta så introducerades denna modell 1959 men jag vet tyvärr inte när min kamera är ifrån exakt, men 1959 till tidigt 60-tal är ju rimligt i alla fall. Det fantastiska med internet är ju att man kan hitta en pdf av ursprungsmanualen.
Allting är manuellt i kameran och det saknas inte finesser. Det finns en indikator som du kan ställa in så att du vet vad du har laddat kameran med för slags film. Vill säga att du har laddat den med svartvit film så kan du med filmindikatorn lätt ställa in att det är just svartvit film du laddat så du inte missar det.
Nu har jag köpt en filmrulle, en Kodak T-Max 135-film Svartvit 24 bilder ASA 400 bara för att testa att kameran fungerar och att slutaren fungerar mm och att den inte glappar och släpper in ljus eller någon annan mekanisk del som inte fungerar. Det gick bra att ladda in filmen och mata fram den och nu har jag tagit några kort. Det är ju nu som förr, lite otåligt att inte vet alls hur resultatet blev. Funktionen verkar funka i alla fall. Jag ställer in slutartid, bländare och avstånd och sedan drar jag fram och trycker av. Har provat några inomhuskort och några utomhus. Några på avstånd och några lite närmare. Filmen har 24 bilder och är svartvit och har ljuskänsligheten ASA 400 (motsvarande det som idag är benämnt ISO). På kameran finns markeringar för ASA och DIN. Jag måste läsa in mig i manualen lite för vad jag förstår så ska/kan man ställa in kameran på rätt ASA värde beroende på vad för film man laddat kameran med.
Jag kommer att lägga upp resultaten av mitt analoga testfotograferande här när jag knäppt 24 bilder och fått de framkallade. Jag kommer lägga upp de oavsett resultat och sedan dra lärdomar om vad som gick bra och vad som gick dåligt.