Det är både intressant och skrämmande att höra dagens diskussioner om vad Ryssland och Putin egentligen är kapabla till. I dag när Sverige har bantat ned försvaret rejält och Gotland faktiskt står som en strategiskt viktig punkt om man vill kontrollera Östersjön.

På tidigt 80-talet hade Sverige ett betydande försvar som under de senaste decennierna har decimerats sakta men säkert. Ingen har direkt reflekterat över det. Hotbilden har inte varit stor eller riktad mot oss i Sverige. När nu Putin och Ryssland börjar ta sig friheter på Krimhalvön så börjar det rassla i leden i Sverige. Tankarna om Rysslands olika militära övningar över Svenskt territorium gör sig aktuella och oroar en hel del.

Vad vi kännder som hot idag och som avfärdas med att, jo men baltikum är med i NATO, vi har EU och FN, men allt det faller rätt platt när en stat rent konkret agerar och gör vad de vill. I Rysslands agerande mot Ukraina är det svårt att avgöra om de bara vill försäkra sig om de ryska intressen som de har i landet nu när styrningen i alla fall fallit eller om det rör sig om ett storhetsvansinne hos Putin där han vill öka på Rysslands inflytande.

Jag vill minnas kalla krigets inverkan på världsfreden och oron som fanns. Hur liten marginalen verkligen var för att en större katastrof skulle bryta ut. Alla var mer eller minera medvetna om det och på något sätt förberedda. Idag är vi bara överraskade och till mans inte alls förberedda för större konflikter, där världsfreden är ett föremål för att vara hotad. Stör inte mig, jag har inte tid. Jag är uppe i karriären och odlar skägg och surdeg, lämnar barn på dagis och tränar. Jag har inte tid för konflikter där landets gränser är hotade.